Kevin Carlberg, en 17 årig grabb i Norrland har startat en organisation för att leta upp saknade djur. Den är helt ny, startade i julas, men har redan hittat en hund och byggt upp ett nätverk i Norrland enligt intervjuer i diverse tidningar. Han har även lagt upp en facebooksida som heter Djurhjälpen och skriver om det på sin hemsida.
Hoppas han lyckas och att det kan hjälpa fler djur att hitta hem!
Forskning utan djurförsök är sedan länge fullt möjligt. För att de framsynta forskare som väljer denna väg skall få ekonomiska möjligheter finns Forska Utan Djurförsök, som tidigare hette Stiftelsen Forskning utan djurförsök. Den har funnits ända sedan 1964 och har ett kontrollerat 90-konto (står därmed under kontroll av Svensk Insamlingskontroll samt av Länsstyrelsen i Stockholm).
När man vill lämna ett bidrag till forskning kan man med fördel göra det genom Forskning utan djuförsök. Då kommer pengarna till nytta utan att skada och orsaka lidande. Själva ger vi av princip endast forskningsstöd hit. Vi vill inte bidra till djurplågeri men gärna till en bättre framtid.
Varje morgon, ibland flera gånger om dagen, kommer en kattdam på besök. Vi kallar henne fröken Sigrid för det ser hon ut att heta. Fröken Sigrid kan kramas. Jo, det är sant. Hon lägger tassarna runt halsen och hon trycker sig mot oss. Väldigt kelen är hon, lilla fröken. Hon brukar vara hungrig också och försöker ta koltrasten Kolles mat. Därför får hon komma in och äta litet så han får matro.
Det var den lilla killen, Putte, som hade glömt sitt långa snöre med pärlor. Han har fått det från moster Kitty och han älskar att leka med det när lillmatte drar det över golvet. Men nu var det jag som hittade hans leksak och fick leka med den. Jag kan faktiskt hoppa och leka jag också. Jag är ju inte så gammal, bara väldigt stor. Jag leker inte länge, efter en liten stund lägger jag mig ner och håller om leksakerna.
Så var det dags för årets insats i djurskyddsföreningen Fauna; bokföring av 2012. Fauna är en relativt ny djurskyddsförening, bildad 1999. Ordförande i Fauna är Ingrid Persson som arbetat många år inom djurskyddet. Fauna arbetar bl.a. mot plågsamma djurförsök.
Min blygsamma insats är att bokföra årets verifikationer så att revisorerna kan ta vid och årsbokslutet kan presenteras på Faunas årsmöte.
Varje morgon kommer koltrastarna för att få mat. Det är Kolle, koltrasten med krokig näbb, som är orsak till att vi ordnat koltrastrestaurang här hemma. Gunnar sitter i fönstret på sitt rum och tittar på dem, Stinaponken ligger i köksfönstret.
Koltrastarna får bland annat äppelbitar och russin. Det är viktigt att äpplet är delat för de är inte så bra på att hålla samt, det blir slagsmål om de inte får sitta en bit från varandra med varsin bit. Kolle äter russin och kattmat, koltrastar är ju inte vegetarianer. Han är så tam den lille svarta killen, kommer hoppande mot oss.
De har kommit vid samma tid varje morgon, halv åtta, men så kom snön för några dagar sen och då satt de första och väntade redan klockan sju. Så nu fick man masa sig ut lite tidigare. I morse var snön borta och klockan sju var det inte en trast i trädgården, ingen annan fågel heller. Tjugo i åtta kom de. Sovmorgon minsanna, tänk att trastar också kan ta det. Dessutom kom bara fyra, inte de 24 som satt där igår i snön. Men de andra kommer väl så småningom, det är några damer som brukar dyka upp först.
Smaklig måltid!
Idag fick jag brev från kompisen Asti. Det var Dreamies, jättegott godis! Tänk så snällt att skicka brev med godis till en hemlös Gunnar.
Klart man inte vill ha ljus i ögonen när man sover, eller hur? Om du vill prova min sovställning så ska du helt enkelt ställa dig på öronen. Tassarna knölar du in under hakan. Sådär ja. Visst är det bekvämt? Nu har du också fått en ny sovställning. Prova den i natt. Nä du behöver inte tacka mig.
Nosis
Pälsvård är mycket viktigt. Varje gång någon petat på oss tvättar vi oss noga, inte ett hårstrå skall ligga fel.
Vi hjälps åt med pälsvården, Viile och jag. Man kan tvätta varandra samtidigt, det är mest praktiskt. Stinaponken och Putte brukar också tvätta varandra. Sen får man käka gräs för att kräkas upp håret men det måste man ju även om man tvättat sig själv. Svårt nu på vintern att komma över gräs, man kan ju ha en inneodling förstås.
Det finns olika skolor när det gäller var man skall börja tvätta. Själv känner jag vissa katter som inte tvättar sig mellan tårna och det är ju lite…snuskigt.
Från Djurens Rätts hemsida:
Botox licensieras för medicinskt bruk men används i ökande omfattning för kosmetiska ändamål. En injektion gör att ansiktsrynkor försvinner för flera månader framåt. Men priset för denna kortvariga skönhet betalas av hundratusentals möss.
Botox (Botulinumtoxin) produceras av bakterien Clostridium botulinum. Det är det kraftfullaste av alla toxiner vi känner till idag. En hundratusendels milligram av giftet är dödligt för en människa. Giftet verkar genom att blockera signaler från nerver till muskler, vilket gör att muskeln förlamas. En människa som blivit förgiftad dör av kvävning efter det att andningsmuskulaturen blivit förlamad. I mycket utspädd form kan giftet användas för medicinska ändamål och för att påverka ansiktsmuskulaturen och därigenom släta ut rynkor.
De flesta preparat som används för medicinska eller kosmetiska ändamål testas vid ett steg i processen, innan produkten släpps på marknaden. För Botox är det annorlunda: Den höga giftigheten hos toxinet och spädningsprocessen vid tillverkningen kräver att varje sats Botox måste testas före användning. Standardförfarandet är att använda ett så kallat LD 50-test på möss (LD 50-tester går enkelt uttryckt ut på att man tar fram den dos av ett ämne som dödar hälften av en grupp av djur som utsätts för det.) Grupper av möss injiceras med olika doser av Botox i bakkroppen. Mössen som injiceras med de högsta doserna får utstå fruktansvärda plågor. De drabbas av förlamning, nedsatt syn och andningssvårigheter. Efter tre eller fyra dagars lidande dör de av kvävning. Ungefär 100 möss används till varje sats av botulinumtoxin-produkter. Detta innebär att uppskattningsvis 600 000 möss används per år i världen, och antalet ökar med tiden.
Företaget Allergan har nyligen fått godkännande för att använda en alternativ testmetod för botoxprodukter i EU. Detta test baseras på mänskliga celler och använder inte några djur. Detta bevisar att det är möjligt att testa säkerheten hos Botox utan att utsätta djur för lidande. De två andra stora företagen, Ipsen och Merz-Pharma, använder fortfarande det förlegade LD 50-testet. Hjälp oss att sätta press på företagen så att de alla byter till djurvänliga metoder!