Jag var modig. Jättemodig.

Jag är ju skygg, många har inte ens sett mig. Gissa om jag pös iväg när det kom en massa mussar! Det var bara en av mussarna som jag vågade hälsa på och hon fick till och med klappa mig. Och, ni tror inte det är sant, jag strök mig mot henne! Jodå, det gjorde jag. Visst var det modigt?

Stinaponken och Git

Stinaponken och Git

Jag blev så uppmuntrad så jag vågade rentav blinka lite till en av de andra mussarna, den som hette Ylva. Hon blinkade tillbaka som man ska göra. Det är god ton, det vet varenda katt.

 

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>