Uggla

Uggla i fara – denna gången stannade jag

En hare hade förolyckats i gryningen och blev nu frukost till en uggla. När jag körde förbi i morse satt den stora ugglan på motsatta körbanan. Vägen var tom och jag saktade in för att se vad det var. Den flög inte, bara tittade på mig. Det är sällan man ser en uggla i ögonen och på så nära håll dessutom.

Så körde jag vidare men efter bara några meter kom jag ihåg en tidigare gång när jag passerat så nära en fågel på vägbanan. Den gången var det en fiskmås som också funnit ett trafikoffer. Den gången stannade jag inte. Jag tänkte ”Vilken fara det måste vara för en så stor fågel att sitta på vägen, tänk om någon kommer.” Stora fåglar har ju svårt att lyfta snabbt.

Uggla
Uggla

På vägen hem från jobbet den dagen såg jag en stor fågelvinge som stack upp från diket. Måsen hade inte överlevt sin frukost, kanske hade den dödats strax efter att jag passerat. Om den nu ens dödats, många gånger skadas fåglar och lämnas att självdö. Gissa om jag hade samvetskval, jag hade sett risken och inte gjort något för att hjälpa den.

Denna gången vände jag på första avtagsvägen och körde tillbaka. Uggla och hare var kvar. Spanade efter bilar. Det kom en röd bil på den körbanan där jag kört men ännu ingen på den motsatta. Någon spade tror jag inte att jag har i bilen och bråttom var det. Det är trots allt en ganska trafikerad väg även om den dessa minuter varit tom. Fick tag i borsten som jag har för att ta bort snö, den har långt skaft, och gick över vägen. Ugglan hann flytta sig medan jag stannade bilen och gick över. Den stackars haren var helt krossad men det gick bra att lyfta den på borstens träskaft och ner i diket. Så gick jag tillbaka till bilen och körde igen.

Strax efter mötte jag den bil som skulle ha krossat morgonens uggla. Det var en bil med släp som inte kunnat stanna ens om han velat. Dessutom hade den flera personbilar tätt i hasorna och därefter ytterligare en bil och släp. Phu. Känns bra att jag vände.

Förresten, det var på Aniagras uppfart jag vände. Ett hönseri där redan alldeles för många fåglar får sätta livet till. Behöver inte dö fåglar utanför också. Det var för övrigt på samma väg fiskmåsen blev överkörd.

 

3 tankar kring ”Uggla i fara – denna gången stannade jag

  1. Bra gjort matteEva
    Alla ugglor ska räddas, tycker vi. Inga djur ska bli påkörda för det gör nog väldans ont
    En gång, för flera år sen, när matte och äldsta dottern var på Gotland så skulle de gå till sin lill-stuga i skymningen. Då satt det något i kvällsmörkret, som såg ut som en uggla i ett träd en bit ifrån dem. Något stort….. Kanske en kattuggla, trodde de. Tills matte fick på sig glasögonen och de hade gått några steg närmre trädet… hihi Då såg de att det var en Gotländsk katt som satt där. Ingen kattuggla utan en katt-katt. Så kan det gå =) nos /Kitty

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *